Vila vid denna källa är den 82:a och sista, och kanske mest populära, episteln i Carl Michael Bellmans Fredmans epistlar från 1790. Sången skildrar ett muntert sällskap som äter frukost i det gröna och hela naturen lever med i festen. Samtidigt är det en hyllning till ett rörande avsked av Ulla Winblad. Melodins ursprung har inte kunnat identifieras. Eventuellt kan den vara skriven av Bellman själv.
